Jag har funderat på att starta en blogg under en längre tid. Idag känns det som den rätta dagen. Kommer säkert inte få några följare eller kommentarer, men detta blir som terapi för mig. På den här bloggen kommer jag att vara fullkomligt ärlig om mitt kaosartade liv. Därför valde jag att hålle mig annonym. Kalla mig Kaktus :)  Jag vet inte riktigt hur sånt här fungerar, men ska göra mitt bästa. Hojta till om ni har nått att anmärka på. Här kommer ni att få läsa om vad som händer i mitt liv, o vad som hänt innan, lovar att det är invecklade och konstiga och hjärtkrossande saker.

Här sitter jag med 4 mysiga kissebebisar i knät, skit jobbiga men så otroligt söta att hjärtat smälter direkt. Men ändå känns det som att nån stuckit en kniv rakt in i hjärtat på mig, tårarna försöker bryta ut under ögonlocken, men jag håller dom inne, att bryta ihop är inte min grej. Allt detta är orsaken såklart en pojke, vad annars? eller pojke o pojke, min sambo är ca 18 år äldre än mig.  Han behandlar mig igentligen mycket fel, kan ta ett exempel. Igår skulle han åka in på ett möte, jag skulle ha klart maten till 13:00. han kom inte hem, är fortfarande inte hemma. till saken hör att min sambo är, kriminell, alkoholberoende, psykopat. bland annat. sist han försvann utan att höra av sig eller säga till innan så sov han hos sin extjej., VEM GÖR SÅ? jag går inte in på detaljer såhär första dagen, men ett litet smakprov på mitt liv. Ska försöka skriva ofta och vara helt ärlig inte cencurera all bråk och slagsmål och skit.

Om ni vill veta hur det är att leva med en känslokall psykopat så ska ni läsa denna blogg. men det kommer inte bara vara bittert och hemskt, finns visa ljusa bitar i mitt liv!

// Kaktusblomman